bespottelse

Svenska

Substantiv

Böjningar av bespottelse	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bespottelse	bespottelsen	bespottelser	bespottelserna
Genitiv	bespottelses	bespottelsens	bespottelsers	bespottelsernas

bespottelse u

1. (ålderdomligt) det att bespotta; handling som bespottar någon

   Se även tesaurus: Underskattning, Kvickhet, Gäckeri, Missaktning, Vedervilja, Förtal, Irreligiositet