belägenhet

Svenska

Substantiv

Böjningar av belägenhet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	belägenhet	belägenheten	belägenheter	belägenheterna
Genitiv	belägenhets	belägenhetens	belägenheters	belägenheternas

belägenhet

1. förhållandet att befinna sig på ett visst sätt, vara belägen på en viss plats; geografiskt läge

   Hawaiis geografiska belägenhet kunde inte exakt beskrivas förrän James Cook kartlade ögruppen år 1778.

   Den lilla staden Plöen har en af de skönaste belägenheter jag någonsin sett. (Geijer, Erik Gustaf. Samlade skrifter, Stockholm 1849.)

   Se även tesaurus: Tillstånd, Omständighet, Ståndpunkt, Särskildhet, Plats, Läge

Översättningar

förhållandet att befinna sig på ett visst sätt, vara belägen på en viss plats

• bokmål: beliggenhet m
• franska: situation ^(fr) f, position ^(fr) f