b-moll

Svenska

Substantiv

B-dur (oböjligt)

1. (musik) molltonart som i notskrift vanligtvis skrivs med fem b-förtecken, i huvudsak bestående av tonerna b (sänkt h), c, dess, ess, f, gess och ass med tonen b (sänkt h) som tonika
2. (musik) ackord bestående av tonerna b (sänkt h), dess och f

   Synonymer: bm, Bm, b♭m, B♭m (anglicism), bess-moll (anglicism)

3. (musik, anglicism) molltonart som i notskrift vanligtvis skrivs med två korsförtecken, bestående av tonerna h, ciss, d, e, fiss, g och a med tonen h som tonika

   Synonymer: h-moll

4. (musik, anglicism) ackord bestående av tonerna h, d och fiss

   Synonymer: bm (anglicism), Bm (anglicism), hm, Hm, H-moll

Varianter: B moll

molltonart som i notskrift vanligtvis skrivs med fem b-förtecken

• engelska: B-flat minor ^(en)

molltonart som i notskrift vanligtvis skrivs med två korsförtecken

• engelska: B minor ^(en)