idiot

Svenska

Substantiv

Böjningar av idiot	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	idiot	idioten	idioter	idioterna
Genitiv	idiots	idiotens	idioters	idioternas

idiot

1. (förnedrande, ofta ett skällsord) mindre begåvad person
2. (förnedrande, ofta ett skällsord) någon som beter sig illa

Synonymer: dumhuvud, dumstrut, fubbick, neandertalare, pucko

Etymologi: Av latin idiota, okunnig, olärd, obildad människa, av grekiska ἰδιώτης, privatman, lekman, okunnig, obildad person, till ἴδιος egen. Syftar på någon som inte tar ansvar för statens affärer.

Besläktade ord: idiotsäker, idioti

Sammansättningar: fackidiot, idiotförklara, jubelidiot

Fraser: nyttig idiot, idiot savant

Översättningar

mindre begåvad person

• engelska: idiot ^(en)
• esperanto: idioto
• finska: idiootti ^(fi), ääliö ^(fi), typerys ^(fi)
• franska: idiot ^(fr) m; idiote ^(fr) f
• hebreiska: אִידִיוֹט ^(he) m (idyót), אִידְיוֹטִית‎ f
• italienska: idiota ^(it) mf
• japanska: 大ばか者, 間抜け ^(ja), あほ ^(ja), ばか ^(ja)
• jiddisch: אידיאָט m (idyot)
• nederländska: idioot ^(nl) m
• polska: kretyn ^(pl) m
• spanska: idiota ^(es) m
• swahili: kichwamaji ^(sw)
• tyska: Idiot ^(de) m, Idiotin ^(de) f

någon som beter sig illa

• engelska: idiot ^(en), jerk ^(en)
• finska: ääliö ^(fi), typerys ^(fi)

Engelska

Substantiv

idiot

1. idiot

Franska

Substantiv

Böjningar av idiot	Singular	Plural
Maskulinum	idiot	idiots

idiot

1. idiot, om ointelligenta personer

   Besläktade ord: idiote

Adjektiv

Böjningar av idiot	Singular	Plural
Maskulinum	idiot	idiots
Femininum	idiote	idiotes
Kompareras med plus resp. le/la/les plus.

idiot

1. dum, ointelligent