Se även Ana.

SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av ana  Aktiv Passiv
Infinitiv ana anas
Presens anar anas
Preteritum anade, ante1) anades
Supinum anat anats
Imperativ ana
Particip
Presens anande, anandes
Perfekt anad
Not:

1) Ante är en ålderdomlig form som endast lever kvar i den fasta frasen "det ante mig".

ana

  1. ha en känsla (av något); förnimma, skönja; föreställa sig
  2. tro, misstänka, gissa
 
Etymologi: Av lågtyska anen.

Besläktade ordRedigera

FraserRedigera

ÖversättningarRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av ana  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ana anan anor anorna
Genitiv anas anans anors anornas

ana

  1. förfader
    Användning: Används främst inom släktforskning.
    Etymologi: Av samma ursprung som verbet ana. Singularformen uppkommen senare än pluralformen anor.[1]

ÖversättningarRedigera

HawaiiskaRedigera

SubstantivRedigera

ana

  1. grotta

MaoriRedigera

SubstantivRedigera

ana

  1. grotta

TurkiskaRedigera

SubstantivRedigera

ana

  1. mamma

KällorRedigera

  1. Svensk ordbok: "ana"