altan

Svenska

Substantiv

Böjningar av altan	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	altan	altanen	altaner	altanerna
Genitiv	altans	altanens	altaners	altanernas

en altan med ett räcke av sten

altan

1. (byggnadsteknik) terrass eller upphöjd utbyggnad till hus, som saknar väggar och tak, byggd på marken eller underliggande del av byggnaden, ofta med räcke och vilandes på pelare

   De sitter på altanen och dricker kaffe.

   Etymologi: Belagt sedan 1620. Av italienska altana (”terrass; platt tak”), av alto, från latinska altus (”hög”). Jämför med etymologi för alt.

   Sammansättningar: altandäck, altandörr, altanräcke, träaltan, solaltan

   Jämför: balkong, terrass, veranda

   Se även tesaurus: Tillhåll, Inrymningsplats, Utsvällning, Synsinne

Översättningar

utbyggnad på hus

• bokmål: altan ^(no) m
• danska: veranda ^(da)
• finska: terassi ^(fi), patio ^(fi)
• nynorska: altan m
• ryska: балко́н ^(ru) m
• tyska: Altan ^(de) m, Terrasse ^(de) f

Esperanto

Adjektiv

altan

1. böjningsform av alta