SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av affix  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ affix affixet affix affixen
Genitiv affix affixets affix affixens

affix

  1. (lingvistik) morfem som ej kan fungera självständigt utan i stället läggs till ett ord för att ändra dess betydelse; icke-lexikalt bundet morfem
    Vanliga affix i svenskan är exempelvis "o-" och "-ig".

Se även restmorfem.

GrammatikRedigera

Till de obestämda formerna genitiv kan en apostrof (') läggas till för att förtydliga genitiv-formen.

HyponymerRedigera

ÖversättningarRedigera

Se ävenRedigera

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av affix  Singular Plural
Nominativ affix affixes
Genitiv affix's, affix' affixes'

affix

  1. (lingvistik) suffix
    Synonymer: suffix, postfix
  2. (lingvistik) affix
    Kohyponymer: adfix, ambifix, circumfix, confix, infix, interfix, libfix, postfix, prefix, suffix, suprafix
 
Etymologi: Från fornfranskans affixer eller medeltida latinets affixāre, format ur af- + fixāre.[1]

VerbRedigera

Böjningar av affix  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens affix affixes affix
Preteritum affixed
Perfektparticip affixed
Presensparticip affixing, vard. affixin'

affix

  1. tillägga

KällorRedigera

  1. Från Hoad, TF (ed): The Oxford Library of Words and Phrases (1986). Storbritannien: Guild Publishing London.