morfem

Svenska

Substantiv

Böjningar av morfem	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	morfem	morfemet	morfem	morfemen
Genitiv	morfems	morfemets	morfems	morfemens

morfem

1. (lingvistik) skriftspråkets minsta enhet med en semantisk betydelse och/eller en grammatisk funktion

   För en språkvetenskaplig analys av ett ord kan man dela upp det i sina morfem.

   Fria morfem kan förenas dels med andra fria morfem, dels med bundna morfem.

   Etymologi: Sedan 1898. Av franska morphème, av grekiska μορφή (morphḗ, ”form”).

   Besläktade ord: morf, morfematisk, morfemisk

   Sammansättningar: avledningsmorfem, basmorfem, böjningsmorfem, egenskapsmorfem, fogemorfem, fogmorfem, funktionsmorfem, morfemanalys, morfemlexikon, morfemvillkoret, nollmorfem, restmorfem, rotmorfem

   Jämför: avledning, ordled

   Se även: fonem, morfofonematik, morfologi, morfotax

Översättningar

enhet i ett ord

• asturiska: morfema m
• bokmål: morfem ^(no) n
• danska: morfem ^(da) n
• engelska: morpheme ^(en)
• estniska: morfeem
• finska: morfeemi ^(fi)
• franska: morphème ^(fr) m
• frisiska: morfeem ^(fy)
• färöiska: morfem n
• galiciska: morfema m
• grekiska: μόρφημα ^(el) (mórfima)
• grönländska: morfemi
• indonesiska: morfem ^(id)
• isländska: myndan n
• italienska: morfema ^(it) m
• japanska: 形態素 ^(ja) (けいたいそ, keitaiso)
• katalanska: morfema ^(ca) m
• latin: morphema
• makedonska: морфе́ма f (morféma)
• malajiska: morfem
• mongoliska: бүтээвэр ^(mn) (büteever)
• nynorska: morfem n
• persiska: تکواژ‎ ^(fa) (takvâž)
• polska: morfem ^(pl) m
• portugisiska: morfema ^(pt) m
• spanska: morfema ^(es) m
• turkiska: biçimbirim ^(tr)
• tyska: Morphem ^(de) n