aƀjô

Urgermanska

Substantiv

aƀjô m

1. (ebb); (ävja); återgång; tillbakagång

   Varianter: *aƀjǭ (femininum)

   Etymologi: Av äldre urgermanska *aƀjâ, av förgermanska *apjô, av urindoeuropeiska *h₂epjō

   Användning: Motsvarande svenska formerna ebb och ävja syftar på tidvatten och dy, medan de ursprungligen syftade på en rörelse i riktningen av (inte nödvändigtvis vattens rörelse)

   Besläktade ord: *aƀ, *aƀisōną, *aƀisōndz, *aƀisōþaz, *aƀjōną, *aƀjōndz, *aƀjōþaz, *aƀjǭ, *aƀuhaz, *aferą, *aferô, *aftai, *aftanǣ, *after, *afteraz, *afti, *aftrą, *aftumistaz, *aftumô, *fanǣ

   Jämför: Av samma rot som antik grekiska ἄπιος (hápios: "fjärran")

Böjningar

an-stam
	Maskulinum
	Singular	Plural
Nominativ	*aƀjô /'ɑβ.jɔːː/	*aƀjaniz /'ɑβ.jɑ.niz/
Vokativ	*aƀjô /'ɑβ.jɔːː/	*aƀjōniz /'ɑβ.jɑ.niz/
Ackusativ	*aƀjanų /'ɑβ.jɑ.nũ/	*aƀjanunz /'ɑβ.jɑ.nunz/
Genitiv	*aƀiniz /'ɑ.βi.niz/	*aƀjanǫ̂ /'ɑβ.jɑ.nɔ̃ːː/
Dativ	*aƀini /'ɑ.βi.ni/	*aƀjammaz /'ɑβ.jɑm.mɑz/
Instrumentalis	*aƀinǣ /'ɑ.βi.nɛː/	*aƀjammiz /'ɑβ.jɑm.miz/

Omvandlingar

• Urvästgermanska: *abbjā
  • Fornengelska: ebba
    • Medelengelska: ebbe
      • Engelska: ebb
      • Lågskotska: eb, ebb
  • Fornfrisiska: ebba
  • Fornhögtyska: *ebba (antydet av sammansättningar: ebbunga; firebbēn)
  • Fornlågfrankiska: *ebba
    • Medelnederländska: ebbe
      • Nederländska: eb
  • → Norska: ave (dialektalt)