Stor i orden, liten på jorden.

Svenska

redigera

Ordspråk

redigera

Stor i orden, liten jorden.

  1. sägs om någon som är skrytsam och överdriver sin egen storhet
    Etymologi: Uttrycket finns belagt första gången i Carl August Hagbergs översättning av Shakespeares Kärt besvär förgäfves, och förekommer även i August Strindbergs Svenska öden och äfventyr i novellen "Nya Vapen").
    Se även: Stor i orden, feg i hjärtat.