-bo

Svenska

Efterled

-bo

1. person som är bosatt på ett visst sätt eller en viss typ av plats

   Sammansättningar: bergsbo, bybo, dalbo, delsbo, enbo, förortsbo, församlingsbo, glesbygdsbo, gränsbo, jordbo, kombo, kustbo, landbo, landsbygdsbo, landsortsbo, mambo, nabo, nordbo, ortsbo, provinsbo, sambo, skogsbo, skärbo, skärgårdsbo, slättbo, småstadsbo, sockenbo, stadsbo, storstadsbo, särbo, utbo, västkustbo, åbo, öbo

2. person som är bosatt på viss plats (oftast mindre svenska städer, ibland också Hamburg för att undvika det tvetydiga ordet hamburgare)

   Synonymer: -are, -it

   Etymologi: Av fornsvenska -boe, av fornnordiska -búi. Besläktat med bo.

   Sammansättningar: Alingsåsbo, Arjeplogsbo, Arvikabo, Avestabo, Bodenbo, Borlängebo, Boråsbo, Enköpingsbo, Eskilstunabo, Falköpingsbo, Falubo, Gävlebo, Hamburgbo, Helsingborgsbo, Jönköpingsbo, Kalmarbo, Karlskronabo, Katrineholmsbo, Kirunabo, Köpenhamnsbo, Landskronabo, Lidköpingsbo, Linköpingsbo, Londonbo, Lulebo, Luleåbo, Lundabo, Lyckselebo, Malmöbo, Mjölbybo, Morabo, Motalabo, Norrköpingsbo, Norrtäljebo, Nyköpingsbo, Pitebo, Piteåbo, Sigtunabo, Skarabo, Skelleftebo, Skellefteåbo, Skövdebo, Solleftebo, Sollefteåbo, Solnabo, Säfflebo, Söderköpingsbo, Södertäljebo, Trollhättebo, Uddevallabo, Umebo, Umeåbo, Uppsalabo, Vadstenabo, Vetlandabo, Vimmerbybo, Visbybo, Västerviksbo, Västeråsbo, Växjöbo, Ystadsbo, Åbobo, Åmålsbo, Östersundsbo, Östhammarsbo

   Användning: Vissa av sådana ord används både för en person som är bosatt i denna stad och för det kommunägda fastighetsbolaget som finns på plats, till exempel "Pitebo". Observera att ord sammansatta av stadsnamn + "-bo" stavas med versal i början ("Motalabo") medan ord bildade av stadsnamn + "-are" inte gör det ("göteborgare").

Grammatik: Bildar substantiv i utrum (till skillnad från sammansättningar med substantivet bo som efterled, vilka är substantiv i neutrum).