Se även Åbo, abo, abò och Abo.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av åbo  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ åbo åbon åbor åborna
Genitiv åbos åbons åbors åbornas

åbo

  1. (ålderdomligt) person som, å kronans vägnar, har rättighet att nyttja annans jord
    Etymologi: Av fornsvenska aboe, av a (”på”) + boe (”bebyggare”).[1]

Källor

redigera
  1. Svenska Akademiens ordbok: "åbo"