ᚠ

Se även ᚡ.

Tvärspråkligt

Tecken

ᚠ

U+16A0
RUNIC LETTER FEHU FEOH FE F

ᚠ

1. en runa i futharkerna som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven F

   Användning: Återfunnen i: äldre futharken (namn ej belagt), anglofrisiska futharken som feoh (”fä/boskap”), yngre futharken som fé (”fä/boskap”), svenska medeltida runraden som fyr (”flamma”), dalrunorna som f.

   Etymologi: Troligtvis av samma rot som latinska F (/f/), från etruskiska 𐌅 (/w, v/), av det feniciska tecknet 𐤅‎ (waw, /w/). I så fall kognat med grekiska bokstäverna Ϝ, ϝ (/w/).

   Varianter: ᚡ [RUNIC LETTER V]

Fornengelska

Tecken

ᚠ

• ljudvärden: uttal: fⓘ, ɸⓘ

1. första runan i anglofrisiska futharken, benämnd feoh (”fä/boskap”), som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven F

   Etymologi: Av urgermanska ᚠ i den äldre futharken (namn ej belagt).

Fornfrisiska

Tecken

ᚠ

• ljudvärden: uttal: fⓘ, ɸⓘ

1. första runan i anglofrisiska futharken, ej belagd benämning, som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven F

   Etymologi: Av urgermanska ᚠ i den äldre futharken (namn ej belagt).

Fornnordiska

Tecken

ᚠ

• ljudvärden: uttal: fⓘ, ɸⓘ, stundom vⓘ vid labiodentalskifte: tonlöst [f], tonande [v] (jämför fira/vira, af/av)

1. första runan i yngre futharken, benämnd fé (”fä/boskap”), som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven F

   Etymologi: Av urnordiska ᚠ i den äldre futharken (namn ej belagt).

   Varianter: ᚡ [stunginn fé]

   Jämför: ᚤ (/v/)

Fornsvenska

Tecken

ᚠ

• ljudvärden: uttal: fⓘ, ɸⓘ, stundom vⓘ vid labiodentalskifte: tonlöst [f], tonande [v] (jämför fira/vira, af/av)

1. första runan i stungna runraden, i den medeltida runraden motsvarande f:s position i det medeltida svenska alfabetet, benämnd fyr (”flamma”), som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven F

   Etymologi: Av fornnordiska ᚠ i den yngre futharken (fé). Fornsvenska namnet fyr belagt av Olaus Petri 1535.

   Varianter: ᚡ [stungen fyr]

   Jämför: ᚤ (/v/)

Gotiska

Tecken

ᚠ

• ljudvärden: uttal: fⓘ, ɸⓘ

1. första runan i äldre futharken, benämnd 𐍆𐌰𐌹𐌷𐌿 (faihu, ”lösöre”), som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven F

   Etymologi: Av urgermanska ᚠ i den äldre futharken (namn ej belagt). Ersatt av den kognata gotiska 𐍆 (𐍆𐌰𐌹𐌷𐌿, faihu, senare fe) när gotiska övergick från den äldre futharken till det gotiska alfabetet på 300-talet.

Urgermanska

Tecken

ᚠ

• ljudvärden: uttal: fⓘ, ɸⓘ

1. första runan i äldre futharken, (ej belagd) återskapad benämning: *fehu (”fä”), som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven F

   Etymologi: Troligtvis av samma rot som latinska F (/f/), från etruskiska 𐌅 (/w, v/), av det feniciska tecknet 𐤅‎ (waw, /w/). I så fall kognat med grekiska bokstäverna Ϝ, ϝ (/w/).

Urnordiska

Tecken

ᚠ

• ljudvärden: uttal: fⓘ, ɸⓘ

1. första runan i äldre futharken, ej belagd benämning, som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven F

   Etymologi: Av urgermanska ᚠ i den äldre futharken (namn ej belagt).