Se även .

Tvärspråkligt

redigera
U+16A1
RUNIC LETTER V

  1. stungen -runa hörande den stungna runraden (senare yngre futharken) och medeltida runraden som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven V
    Användning: Återfunnen i: stungna runraden som stunginn fé (”stungen fä”), medeltida runraden som stungen fyr.
    Etymologi: Runan försedd med en prick (sting) för att indikera dess sekundära ljudvärde.
    Varianter: [RUNIC LETTER FEHU FEOH FE F]

Fornnordiska

redigera

  • ljudvärde: v vid labiodentalskifte från tonlöst [f] till tonande [v] (jämför fira/vira, af/av)
  1. stungen variant av första runan i stungna runraden, benämnd stunginn fé (”stungen fä/boskap”), som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven V
    Etymologi: Stungen variant av i den yngre futharken (), försedd med en prick (sting) för att indikera dess sekundära ljudvärde.
    Varianter: [fé]
    Jämför: (/v/)

Fornsvenska

redigera

  • ljudvärde: v vid labiodentalskifte från tonlöst [f] till tonande [v] (jämför fira/vira, af/av)
  1. stungen variant av första runan i stungna runraden, benämnd stungen fyr (”stungen flamma”), som motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven V
    Etymologi: Av fornnordiska  i den stungna futharken (stunginn fé), försedd med en prick (sting) för att indikera dess sekundära ljudvärde. Fornsvenska namnet stungen fyr belagt av Olaus Petri 1535.
    Varianter: [fyr]
    Jämför: (/v/)