vingrot

Svenska

Substantiv

Böjningar av vingrot	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vingrot	vingroten	vingrötter	vingrötterna
Genitiv	vingrots	vingrotens	vingrötters	vingrötternas

vingrot

1. (luftfart) inre änden (roten) av en vinge vid vingens infästning till farkostens kropp

   Antonymer: vingspets

   Etymologi: Sammansättning av vinge + rot.

Översättningar

inre ände av en vinge

• engelska: wing root
• tyska: Rumpf-Flächenübergang, Tragflächenwurzel, Flügelwurzel