villhöva

Svenska

Verb

Böjningar av villhöva	Aktiv
Infinitiv	villhöva
Presens	villhöver
Preteritum	villhövde
Supinum	villhövt
Imperativ	villhöv
Particip
Presens	villhövande, villhövandes
Perfekt	–

villhöva (vil:hø:´vɛr)

1. (vardagligt) åtrå, vilja äga, låtsas behöva

   Etymologi: sammansättning av orden vill ha och behöva

   Användning: Ordet tycks ännu inte vara särskilt etablerat, och bör därför anses som mindre brukligt.