vikingahövding

Svenska

Substantiv

Böjningar av vikingahövding	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vikingahövding	vikingahövdingen	vikingahövdingar	vikingahövdingarna
Genitiv	vikingahövdings	vikingahövdingens	vikingahövdingars	vikingahövdingarnas

vikingahövding u

1. (historia) överhuvud för klan av skandinaver under vikingatiden eller för ett av dessa folks rövarband/handelsresor (vikingatåg)

Översättningar

överhuvud för klan av skandinaver under vikingatiden eller för ett av dessa folks rövarband/handelsresor (vikingatåg)

• tyska: Wikingerhäuptling m