vett

Svenska

Substantiv

Böjningar av vett	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vett	vettet
Genitiv	vetts	vettets

vett

1. förstånd, omdöme, förnuft

   1889 (24 okt): Oden. Hans dyrkan i Norden och fornkvädenas uppfattning af honom. (Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning):

   Liksom Oden i Håvamål uppmanar människorna att odla sitt vett och utbrister: "vett tarfvar han, som vida färdas", så är han själf en visdomssökare, som genomletar världarne, ja, gästar själfva de fiendtliga jätteväsendena för att finna sanningar.

   Fraser: skrämma från vettet, vara från vettet, vett och sans

   Sammansättningar: folkvett, levnadsvett, trafikvett

   Besläktade ord: vettig, vettlös, vettskrämd, vettvilling

   Homofoner: vätt

   Se även: ovett (inte antonym!)

Översättningar

förstånd, omdöme, förnuft

• bokmål: vett ^(no) n
• danska: vit ^(da) n
• engelska: sense ^(en)
• finska: järki ^(fi)
• franska: bon sens ^(fr) m, sens ^(fr) m
• japanska: 理性 ^(ja), 良識 ^(ja)
• latin: mens f, prudentia f
• polska: rozsądek ^(pl) m, rozum ^(pl) m
• tyska: Verstand ^(de) m

Verb

vett

1. böjningsform av vetta

   Homofoner: vätt