verken

Svenska

Substantiv

verken (oböjligt)

1. (grovt, enklare) tyg med varp av lin och inslag av ylle

   Synonymer: halvylle

   Sammansättningar: verkensdräkt, verkensskört

   Etymologi: Av medellågtyska werkgarn.

2. böjningsform av verk

Bokmål

Konjunktion

verken

1. uttrycker tillsammans med eller en nekelsesituation som omfattar två eller flera saker, varken eller

   Hun spiller verken verre eller bedre enn de andre skuespillerne.

   Hon spelar varken värre eller bättre än de andra skådespelarna.

   Varianter: hverken

   Etymologi: Från gammeldanska hwærki/hwærkin, via danska hverken.

Substantiv

verkene

1. böjningsform av verk

Nynorska

Konjunktion

verken

1. uttrycker tillsammans med eller en nekelsesituation som omfattar två eller flera saker, varken eller

   Varianter: korkje

   Etymologi: Från gammeldanska hwærki/hwærkin, via danska hverken.

Substantiv

verken

1. böjningsform av verk