Konjugation för verhungern 

Hjälpverb: sein

Infinitiv verhungern
Presensparticip verhungernd
Perfektparticip verhungert
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich verhungere, verhunger  du verhungerst  er, sie, es verhungert 
Plural wir verhungern  ihr verhungert  sie verhungern 
Preteritum Singular ich verhungerte  du verhungertest  er, sie, es verhungerte 
Plural wir verhungerten  ihr verhungertet  sie verhungerten 
Imperativ
Singular - verhungere, verhunger ! -
Plural - verhungert ! verhungeren Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich verhungere  du verhungerest  er, sie, es verhungere 
Plural wir verhungern  ihr verhungeret  sie verhungern 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich verhungerte  du verhungertest  er, sie, es verhungerte 
Plural wir verhungerten  ihr verhungertet  sie verhungerten 

verhungern

  1. av svält, svälta ihjäl