varnagel

Svenska

Substantiv

varnagel

1. (ålderdomligt) varnande exempel, avskräckande exempel

   Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill. (1 Kor 10:6)

   Så snart som desse blifvit handterade af den, som hvarken mensklig eller gudomlig lag det tillät, hade arméens och fältherrens undergång blifvit en varnagel att icke mer vid valen kränka familjernes rättigheter. (Romerska historien af Titus Livius)

   Etymologi: Av fornsvenska varnaghle. Av war i betydelsen ”beskyddande” (jämför värja, gårdvar och försvara), och nagel i betydelsen ”spik”. Alltså ”spik som skyddar”. Jämför isländska varnagli och medelhögtyska wernagel.

Fraser

• enom till straff, androm till varnagel

Översättningar

varnande exempel, avskräckande exempel

• polska: przestroga ^(pl) f