Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av vapendragare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vapendragare vapendragaren, vard. vapendragarn vapendragare vapendragarna
Genitiv vapendragares vapendragarens, vard. vapendragarns vapendragares vapendragarnas

vapendragare

  1. (historia) ung man som bär krigares vapen och hjälper honom
    1885: Cervantes' Don Quijote, Theodor Hagberg:
    Sedan han hvilat ut sig efter detta första äfventyr och tubbat den enfaldige Sancho Panza att följa sig som vapendragare, begaf han sig åter i tysthet från hemmet i nattens mörker.
    Synonymer: väpnare, riddarsven, vapensven
  2. (överfört) aktiv anhängare
    1910-1912: Försoning! (Till Försoningslärans bekännare.), August Strindberg:
    Varför blev icke statskyrkan renoverad med två sådana kämpar som Sundberg och Fehr, och med sådana kunniga vapendragare som Fries och Söderblom?

Översättningar redigera