vandrare

Svenska

Substantiv

Böjningar av vandrare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vandrare	vandraren, vard. vandrarn	vandrare	vandrarna
Genitiv	vandrares	vandrarens, vard. vandrarns	vandrares	vandrarnas

vandrare

1. person som vandrar, ofta eller tillfälligt

   På sommaren hittar man många vandrare i de svenska fjällen.

   Etymologi: Belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska vandrare 'vandrare; resande'.

   Besläktade ord: vandra

   Sammansättningar: bergsvandrare, fjällvandrare, nattvandrare

   Se även tesaurus: Vägfarande, Fortskaffning landvägen, Rörelse

Översättningar

person som vandrar

• engelska: wanderer ^(en)
• portugisiska: vagante ^(pt)
• tyska: Wanderer ^(de) m, Wanderin ^(de) f