väjningsplikt

Svenska

Substantiv

Böjningar av väjningsplikt	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	väjningsplikt	väjningsplikten
Genitiv	väjningsplikts	väjningspliktens

vägmärke som anger väjningsplikt

väjningsplikt

1. en trafikants plikt att väja för att ge korsande trafik företräde och fri väg

   Fordonsförare har, utom vid vissa undantag, väjningsplikt enligt högerregeln mot fordon som kommer högerifrån.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1973.

   Jämför: stopplikt, företräde

   Sammansättningar: väjningspliktsmärke, väjningspliktsregel, väjningspliktsskylt

Översättningar

plikt att lämna företräde

• bokmål: vikeplikt ^(no) mf
• danska: vigepligt ^(da) u
• engelska: duty to yield
• finska: väistämisvelvollisuus
• färöiska: víkiskylda
• isländska: biðskylda f
• nordsamiska: vuordingeatnegasvuohta
• nynorska: vikeplikt f
• tyska: Wartepflicht f