vägamat

Svenska

Substantiv

Böjningar av vägamat	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vägamat	vägamaten
Genitiv	vägamats	vägamatens

vägamat u

1. (ålderdomligt) mat som tagits eller skickats med för att ätas på väg mot ett resmål

   1882: Svenska folksagor från skilda landskap, samlade och berättade av August Bondeson:

   Vi hade fått osten med oss till vägamat och när vi då skuro honom, så hittade vi fölet.

   1939: Folkminnen och folktankar (tidskrift), vol. 26, sid. 54:

   "[Då] skulle han stiga av hästen och ge honom det brödstycke, som hans fästmö skickat med till »vägamat».

   1965: Gammalt från Ale härad: folkminnen från Ale härad i Västergötland, Carl-Martin Bergstrand:

   Barnet skulle ha vägamat i lindan, det var ost och bröd.

   Varianter: vägmat

   Synonymer: färdkost, viaticum †