Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av utfartsregel  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ utfartsregel utfartsregeln
Genitiv utfartsregels utfartsregelns

utfartsregel

  1. (normalt i bestämd form singular) generell trafikregel som säger att en fordonsförare har väjningsplikt vid färd in på en körbana, mot varje fordon som redan färdas på körbanan, när föraren kör ut från en väg som ej är huvudled (och i vissa länder även från en väg som ansluter till körbanan på höger/vänster sida i en trevägskorsning - se T-korsningsregeln), en väg som korsar en gång-/cykelbana eller något område utanför körbanan såsom vägren, terräng, fastighet eller parkering
    Jämför: högerregeln, vänsterregeln