utbuktning

Svenska

Substantiv

Böjningar av utbuktning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	utbuktning	utbuktningen	utbuktningar	utbuktningarna
Genitiv	utbuktnings	utbuktningens	utbuktningars	utbuktningarnas

utbuktning u

1. del (av något) som buktar utåt

   1917: Till Jerusalem, Sven Anders Hedin:

   Staden reser sig amfiteatraliskt på en 35 meter hög klippa, som bildar en utbuktning av kustlinjen.

   Antonymer: inbuktning

   Besläktade ord: bukta ut

   Jämför: bula