utbrytning

Svenska

Substantiv

Böjningar av utbrytning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	utbrytning	utbrytningen	utbrytningar	utbrytningarna
Genitiv	utbrytnings	utbrytningens	utbrytningars	utbrytningarnas

utbrytning u

1. det att bryta sig ut ur något; tillfälle då någon bryter sig ut ur något

   Besläktade ord: utbrytare

   Sammansättningar: utbrytningsförsök

   Se även tesaurus: Söndring

2. (aritmetik) det att bryta ut en faktor ur ett uttryck