utbrytare

Svenska

Substantiv

Böjningar av utbrytare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	utbrytare	utbrytaren, vard. utbrytarn	utbrytare	utbrytarna
Genitiv	utbrytares	utbrytarens, vard. utbrytarns	utbrytares	utbrytarnas

utbrytare u

1. någon som bryter sig ur något

   Besläktade ord: utbrytning

   Sammansättningar: utbrytarfraktion, utbrytargrupp, utbrytarkung, utbrytarparti, utbrytarprovins, utbrytarregion, utbrytarrepublik, utbrytarstat