Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av upptag  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ upptag upptaget
Genitiv upptags upptagets

upptag

  1. (biologi) det att ämnen tas upp i människokroppen eller i naturen; det att uppta något
    2019: Havens upptag av koldioxid ökar i takt med utsläppen (SVT):
    I takt med att våra koldioxidutsläpp ökat har också havens upptag av koldioxid gjort det.
    2022: 44 köttsubstitut i butiken testade – inget var bra (SvD):
    − Generellt var kroppens upptag av järn och zink mycket lågt.
    Etymologi: Belagt sedan 1874.[1]
  2. (jakt) jagande av vilt ur dess läger
    Etymologi: Belagt sedan 1882.[1]
    Sammansättningar: upptagsplats

Verb redigera

upptag

  1. böjningsform av upptaga

Källor redigera

  1. 1,0 1,1 Svensk ordbok: "upptag"