tvång
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av tvång | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | tvång | tvånget | tvång | tvången |
Genitiv | tvångs | tvångets | tvångs | tvångens |
tvång
- det att någon förmår eller tvingar en person, ofta med våld, att utföra handlingar den annars inte skulle gjort
- Etymologi: Av fornsvenska thvang, twong
- Besläktade ord: tvinga
- Sammansättningar: dragtvång, regeltvång, tvångsmedel, tvångsmässig, tvångssvenska, tvångströja, tvångsutvisa