tun
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av tun 1 | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | tun | tunet | tun | tunen |
Genitiv | tuns | tunets | tuns | tunens |
Böjningar av tun 2 | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | tun | tunen | tunar | tunarna |
Genitiv | tuns | tunens | tunars | tunarnas |
tun
- (ålderdomligt, dialektalt) gårdsplan, område omgärdat av byggnader
- (gotländska) gärdesgård
Etymologi
redigeraPå fornnordiska var ett tun en plats som man omgärdat med en palissad eller byggnader för att man lättare skulle kunna försvara sig. Ordet hittas i germanska språk, exempelvis som engelskans town ("stad"), isländskans tún (”slåtteräng”, ”höfält”), nederländskans tuin ("trädgård") och tyskans Zaun ("staket").[1]
Tyska
redigeraVerb
redigeraKonjugation för tun Hjälpverb: haben | ||||
---|---|---|---|---|
Infinitiv | tun | |||
Presensparticip | tuend | |||
Perfektparticip | getan | |||
Indikativ | 1:a pers. | 2:a pers. | 3:e pers. | |
Presens | Singular | ich tue | du tust | er, sie, es tut |
Plural | wir tun | ihr tut | sie tun | |
Preteritum | Singular | ich tat | du tatest | er, sie, es tat |
Plural | wir taten | ihr tatet | sie taten | |
Imperativ | ||||
Singular | - | tue ! | - | |
Plural | - | tut ! | tuen Sie ! | |
Konjunktiv I | ||||
Presens | Singular | ich tue | du tuest | er, sie, es tue |
Plural | wir tuen | ihr tuet | sie tuen | |
Konjunktiv II | ||||
Preteritum | Singular | ich täte | du tätest | er, sie, es täte |
Plural | wir täten | ihr tätet | sie täten |
tun