torp

Svenska

Substantiv

Böjningar av torp	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	torp	torpet	torp	torpen
Genitiv	torps	torpets	torps	torpens

torp

1. (medeltid): avlägset belägen gård som ej tillhör någon by
2. (1500-tal): litet jordbruk
3. (1600-tal till sekelskiftet 1800/1900): litet jordbruk vars innehavare betalade hyra genom dagsverken till markägaren
4. (Efter 1940-talet): liten stuga på landsbygden

Besläktade ord: torpare

Sammansättningar: dagsverkstorp, kronotorp, skogstorp, soldattorp, båtsmanstorp

Etymologi

Besläktat med tyskans Dorf, nederländskans dorp samt engelska thorpe.

Översättningar

(medeltid): avlägset belägen gård som ej tillhör någon by

• finska: torppa ^(fi)
• ryska: хутор ^(ru) m (chútor)
• tyska: Kate ^(de) f

(1500-tal): litet jordbruk

• tyska: Kate ^(de) f

(1600-tal till sekelskiftet 1800/1900): litet jordbruk vars innehavare betalade hyra genom dagsverken till markägaren

• finska: torppa ^(fi)
• tyska: Kate ^(de) f

(Efter 1940-talet): liten stuga på landsbygden

• finska: torppa ^(fi)
• tyska: Kate ^(de) f

Vepsiska

Substantiv

torp

1. regnbågsforell, regnbågsöring, regnbåge