tjomme

Svenska

Substantiv

Böjningar av tjomme	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tjomme	tjommen	tjommar	tjommarna
Genitiv	tjommes	tjommens	tjommars	tjommarnas

tjomme

1. (göteborgska) karl, man, kille, snubbe

   2003: Expressen 23/1, s. 22:

   Vi föräldrar pratar med varandra för att ha koll på vad som händer. Alla undrar ju vad det är för en tjomme.

2. (göteborgska) kamrat, polare

Etymologi

Troligen av engelska chummy, ("kamrat"), avledning av chum, sannolikt från studentslang för chamber-fellow, rumskamrat. Kognater inkluderar norska tjommi ("kamrat").