tautologi

Svenska

Substantiv

Böjningar av tautologi	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tautologi	tautologin, åld. tautologien	tautologier	tautologierna
Genitiv	tautologis	tautologins, åld. tautologiens	tautologiers	tautologiernas

tautologi

• uttal: taftʊlʊˈgiː

1. (lingvistik, retorik) upprepning av samma sak med andra ord; som i vardags- eller fackspråk är onödig men som i retoriken och litterära verk används som stilfigur för att förstärka intrycket eller övertyga lyssnare/läsare

   Synonymer: omsägning, dubbelsägning, tårta på tårta, kaka på kaka

   Jämför: redundans, kontamination, pleonasm

   Hyperonymer: upprepning

2. (semantik) sats som genom sin semantik är nödvändigt sann

   Jämför: truism

3. (matematisk logik) en sats som alltid är sann tack vare sin logiska form, oavsett vad symboler betyder; (satslogik) en sats som alltid är sann oavsett sanningsvärdena hos dess atomära satser; (predikatlogik) en sats som alltid är sann för alla tolkningar av dess predikat i alla möjliga modeller

   Jämför: teorem

Användning: För exempel på olika sorters tautologier, se Appendix:Tautologier.

Etymologi: Från senlatinska tautologia; från forngrekiska ταυτολογία (tautología); från ταύτός (tautós) ("samma") + λόγος (lógos) ("ord, förklaring").

Besläktade ord: tautologisk

Översättningar

upprepning av samma sak med andra ord

• bokmål: tautologi ^(no) m
• polska: tautologia ^(pl) f
• tyska: Tautologie ^(de)

sats som genom sin semantik är nödvändigt sann

• bokmål: tautologi ^(no) m
• polska: tautologia ^(pl) f

sats som alltid är sann tack vare sin logiska form

• polska: tautologia ^(pl) f