talamh

Iriska

Substantiv

talamh

1. land, mark
2. jord
3. havsbotten, botten

Etymologi: Av forniriska talam, från urkeltiska *talamū, från urindoeuropeiska *tḷ-mon, rot *tel. Jämför latinets tellus ("jord"), tyska Diele ("golvplanka"), svenska tilja och tjäle, litauiska tiltas.