synkope

Svenska

Substantiv

Böjningar av synkope	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	synkope	synkopen
Genitiv	synkopes	synkopens

synkope

• uttal: ˈsʏn.kɔp.ɛ

1. (lingvistik) bortfall av ljud i mitten av ett ord

   Kohyponymer: apokope

   Besläktade ord: synkopera, synkopering

   Se även: synkop

Översättningar

bortfall av ljud

• engelska: syncope ^(en)
• finska: synkopee ^(fi)
• franska: syncope ^(fr) f
• nederländska: syncope ^(nl)
• spanska: síncope ^(es) f
• tyska: Synkope ^(de) f