Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av summa  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ summa summan summor summorna
Genitiv summas summans summors summornas

summa

  1. (matematik, allmänt) resultatet av en addition; det hela, delarna sammantagna
    Summan av 5 och 3 är 8.
  2. (ekonomi) särskild mängd pengar
  3. slutresultat, slutlig produkt av en process
  4. (matematik) gränsvärdet av partialsummorna för en oändlig serie
 
Etymologi: Fornsvenskt lån från latinets summa, femininform av summus, "högst", "överst". Från urindoeuropeiska *sup-mos-, som superlativ till superus (jämför super).
Besläktade ord: summation, summera, summand, summarisk
Sammansättningar: delarsumma, delsumma, divisorsumma, klumpsumma, köpesumma, lånesumma, lösensumma, lösesumma, partialsumma, penningsumma, poängsumma, siffersumma, småsumma, totalsumma, tvärsumma, vinkelsumma, värderingssumma
Fraser: in summa, summa summarum, summan av kardemumman

Översättningar

redigera
Böjningar av summa  Aktiv Passiv
Infinitiv summa summas
Presens summar summas
Preteritum summade summades
Supinum summat summats
Imperativ summa
Particip
Presens summande, summandes
Perfekt summad

summa

  1. surra, frambringa ett brummande ljud
    1974: Polismördaren:
    Motorn summade på lågt varv när den ljusgröna bilen flöt fram mellan villaträdgårdarnas häckar.
  2. försumma

Substantiv

redigera
Böjningar av summa  Singular Plural   Singular Plural
Grammatiskt
Nominativ summa summat Ackusativ 1 summa summat
Ackusativ 2 summan summat
Genitiv summan summien, (summain) Partitiv summaa summia
Lokativ (intern) Lokativ (extern)
Inessiv summassa summissa Adessiv summalla summilla
Elativ summasta summista Ablativ summalta summilta
Illativ summaan summiin Allativ summalle summille
Essiv Marginell
Essiv summana summina Instruktiv summin
Exessiv summanta summinta Abessiv summatta summitta
Translativ summaksi summiksi Komitativ (summineen)?

summa

  1. summa

Kvänska

redigera

Substantiv

redigera

summa

  1. summa
  2. kyss