stråt

Svenska

Substantiv

Böjningar av stråt 1, 2	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stråt	stråten
Genitiv	stråts	stråtens

stråt

1. väg, vägval, färd, även bildligt

   Knapt ditt lopp du varse blifver, Förr'n du villas på din stråt. --Carl Michael Bellman

   ... tog under mörkret miste om rätta stråten, och nedkörde i ett strömdrag.

   Jesus går den tunga stråten.

2. långsmalt stråk av land (landtunga, näs) eller vatten (sund; mest i finlandssvenska)

Etymologi: Av fornsvenska strata, av medellågtyska strāte, av fornsaxiska strata, av latinska strata (”stensatt väg”), av via strata, av stratus, perfekt particip av verbet sternere.

1. böjningsform av strå

Sammansättningar

• segerstråt
• stråtrövare

Översättningar

väg, vägval, färd, även bildligt

• tyska: Weg ^(de) m, Pfad ^(de) m