Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av stråt 1, 2 Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ stråt stråten
Genitiv stråts stråtens

stråt

  1. väg, vägval, färd, även bildligt
    Knapt ditt lopp du varse blifver, Förr'n du villas på din stråt. --Carl Michael Bellman
    ... tog under mörkret miste om rätta stråten, och nedkörde i ett strömdrag.
    Jesus går den tunga stråten.
  2. långsmalt stråk av land (landtunga, näs) eller vatten (sund; mest i finlandssvenska)
 
Etymologi: Av fornsvenska strata, av medellågtyska strāte, av fornsaxiska strata, av latinska strata (”stensatt väg”), av via strata, av stratus, perfekt particip av verbet sternere.
  1. böjningsform av strå

Sammansättningar redigera

Översättningar redigera