ståndort

Svenska

Substantiv

Böjningar av ståndort	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ståndort	ståndorten	ståndorter	ståndorterna
Genitiv	ståndorts	ståndortens	ståndorters	ståndorternas

ståndort

1. (botanik, skogsbruk) (lämpligt) växtområde (främst med avseende på breddgrad och biotop) för en eller en grupp växtindivider (av en viss art)

   Synonymer: växtlokal

   Jämför: biotop, habitat, naturtyp

   Sammansättningar: ståndortsanpassa, ståndortsanpassning, ståndortsbonitering, ståndortsegenskap, ståndortsfaktor, ståndortsindex, ståndortskartering

2. (kulturgeografi, ålderdomligt) en verksamhets geografiska lokalisering