Svenska

redigera

stå pall

  1. (idiomatiskt) stå emot, tåla, ha tillräcklig styrka för att klara påfrestningar
    Wieselgren bjöd honom stå pall.
    Hon stod pall för den hårda kritiken.
    Jag tvivlar inte på att jag står pall för min del av påfrestningarna.
    Vanliga konstruktioner: stå pall för något
    Synonymer: stå rycken
    Antonymer: vika sig

Etymologi

redigera

Pall är en sjöfartsterm och betecknar ett slags broms. ”Pallar kallas de under varandra i en på förkant stående ekbjälke fästade tjocka järnplåtar, som hindrar ett bråspel (ankarspel) att under vindningen återgå.”[1] Stå pall har en prägel av fackspråket och betyder att stå säkert eller stå emot.[2] Sjömansspråket fick uttrycket från lågtyskans ”pall stan” (hålla emot).[3] Använt utanför sjömännens krets får uttrycket den allmännare betydelsen att stå rycken, att uthärda en påfrestning.[4]

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. [1] Anders Fredrik Dalin : Ordbok öfver svenska spraket. Stockholm 1850-55, "pall"
  2. pall, Svenska Akademiens ordbok Läst 14 oktober 2011
  3. [2] Nils Gösta Bergman: Slang och hemliga språk.1970
  4. [3] Gösta Bergman:Ord med historia.1977