springbud

Svenska

Substantiv

Böjningar av springbud	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	springbud	springbudet	springbud	springbuden
Genitiv	springbuds	springbudets	springbuds	springbudens

springbud n

1. (yrken) person som levererar meddelanden eller paket till fots

   Jämför: budbärare, cykelbud, springflicka, springpojke, varubud