spörja
Se även spørja.
Svenska
redigeraVerb
redigera| Böjningar av spörja | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | spörja | spörjas |
| Presens | spörjer | spörjs, spörs, spörjes |
| Preteritum | sporde | spordes |
| Supinum | sport | sports |
| Imperativ | spörj | – |
| Particip | ||
| Presens | spörjande, spörjandes | |
| Perfekt | spord | |
spörja
- (ålderdomligt) fråga
- Ja, då spörjs det bara om vi har råd.
- Hon sporde efter vilka som kunde anses lämpliga, och fick till svar att även hon själv mycket väl kunde kandidera till posten.
- påstå, säga
- Det spörs att han har blivit skomakare på äldre dagar.
- få veta, erfara, utröna
- (dialektalt) visa sig
- Jag vet inte, men det spörs väl.
- Etymologi: Av fornsvenska spyria.
