Se även snutt.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av snut  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ snut snuten snutar snutarna
Genitiv snuts snutens snutars snutarnas

snut

  1. (vardagligt) näsa, mun; nos; kran; tryne
    1912: Samlade skrifter av August Strindberg, Tjugofemte delen, Komedier och entaktare, August Strindberg:
    Håll snuten du, och knalla dig av på höskullen så kan du ligga ut ankägg åt moster!
    Sammansättningar: dumsnut, snutfager
    Etymologi: Kognat med engelska snoot, snout (”nos”).
    Se även tesaurus: Utsvällning
  2. (slang) poliskonstapel, en polis
    Etymologi: Av betydelsen näsa, till att nosa, vara nosig. Jämför älvdalska snutå (”nosa, vara å nosa”).
    Synonymer: byling, bängen, (oftast i bestämd form), farbror blå, ordningsmakten (oftast i bestämd form)
    Sammansättningar: snuthäck, supersnut

Översättningar

redigera

Bokmål

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av snut  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ snut snuten snuter snutene
Genitiv snuts snutens snuters snutenes

snut m

  1. snut; slang för polis
    Synonymer: purk (ofta nedsättande), politikonstabel (mer formellt)