Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av smuts  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ smuts smutsen
Genitiv smuts smutsens

smuts

  1. (oönskade) ämnen, såsom damm, lera, jord etc., på något som gör att detta inte längre upplevs som rent och fint
    Synonymer: lort
    Det är fullt med smuts på golvet.
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1728.[1] Av tyska Schmutz.
    Besläktade ord: smutsa, smutsig
    Sammansättningar: smutsfläck, smutsgris, smutskasta
    Vanliga konstruktioner: dra i smutsen

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "smuts"