slaf

Svenska

Substantiv

Böjningar av slaf 1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	slaf	slafen	slafar	slafarna
Genitiv	slafs	slafens	slafars	slafarnas

Böjningar av slaf 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	slaf	slafven	slafvar	slafvarna
Genitiv	slafs	slafvens	slafvars	slafvarnas

slaf u

1. (vardagligt) säng eller annan möbel att sova i

   Han lade sig på slafen.

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1913, inlånat från tyska Schlaf med samma betydelse. Av medellågtyska slāf, av fornhögtyska slāf

2. (ålderdomligt) genom stavningsreformen 1906 ersatt av slav