skrutt

Svenska

Substantiv

Böjningar av skrutt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skrutt	skrutten	skruttar	skruttarna
Genitiv	skrutts	skruttens	skruttars	skruttarnas

Böjningar av skrutt	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skrutt	skruttet	skrutt	skrutten
Genitiv	skrutts	skruttets	skrutts	skruttens

skrutt

1. rest, något uttjänt, ett stycke skrot
2. kärnhus och ändar som är kvar då man ätit ett äpple eller päron

   Varianter: skrott, skrabba (dialektalt)

3. (nedsättande) en kraftlös, mindervärdig person
4. nedsättande om gammalt skepp, närmande sig förlisning eller upphuggning

Besläktade ord: skruttig