skratt

Svenska

Substantiv

Böjningar av skratt	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skratt	skrattet	skratt	skratten
Genitiv	skratts	skrattets	skratts	skrattens

ett skratt

skratt

1. det att skratta, skrattande; oregelbundet ljud producerat av en människas talorgan i syfte att delge en känsla av humor eller (mindre vanligt) stress

   Jämför: leende

   Antonymer: gråt

   Skrattet hördes långt iväg.

   Hyponymer: fnitter, fniss, grin, flabb, garv, gnägg

   Fraser: (konkreta) gott/hjärtligt/stort skratt, förtjust/glatt/muntert/torrt skratt, rungande/bullrande/smittande skratt, brista i skratt, vika sig/vrida sig av skratt, få sig ett gott skratt, (inte kunna) hålla sig för skratt

   Fraser: (idiom) ett gott skratt förlänger livet, lätt att hålla sig för skratt, kunna lätt hålla sig för skratt

   Sammansättningar: fånskratt, gapskratt, hånskratt, kvinnoskratt, skrattanfall, skrattattack, skrattfest, skrattgrop, skrattlust, skrattlysten, skrattlystnad, skrattmuskel, skrattmås, skrattparoxysm, skrattretande, skrattrynka, skrattsalva, skrattspegel, skrattsuccé, småskratt, vrålskratt

   Besläktade ord: skratta

   Se även: gelotologi

Översättningar

det att skratta

• bokmål: latter ^(no) m
• engelska: laughter ^(en)
• finska: nauru ^(fi)
• franska: rire ^(fr) m
• isländska: hlátur ^(is) m
• nynorska: latter m
• polska: śmiech ^(pl) m
• ryska: смех ^(ru) m
• spanska: risa ^(es) f
• tyska: Lachen ^(de) n, Gelächter ^(de) n