skov

Se även sköv.

Svenska

Substantiv

Böjningar av skov	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skov	skovet	skov	skoven
Genitiv	skovs	skovets	skovs	skovens

skov

1. mellanperiod som på något sätt skiljer sig från de föregående och efterföljande perioderna

   Synonymer: skede, fas

   Sammansättningar: uppskov

2. (medicin) sjukdomsanfall: övergång av sjukdomstillstånd till ett mer intensivt skede

   Synonymer: anfall, ryck

   Jag får ofta depressiva skov och har svårt att minnas hur jag orkat genomleva dem.

   Besläktade ord: skovtals

Se även tesaurus: Mellanrum, Period, Tid

Översättningar

mellanperiod som skiljer sig från de föregående och efterföljande perioderna

• polska: faza ^(pl) f, etap ^(pl) m
• turkiska: faz ^(tr)

sjukdomsanfall: övergång av sjukdomstillstånd till ett mer intensivt skede

• polska: atak ^(pl) m, nasilenie ^(pl) n
• tyska: Schub ^(de) m

Bokmål

Verb

skov

1. böjningsform av skove

Danska

Substantiv

Böjningar av skov	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skov	skoven	skove	skovene
Genitiv	skovs	skovens	skoves	skovenes

skov u

1. skog

   ikke kunne se skoven for bare træer

   inte kunna se skogen för bara träd

   love guld og grønne skove

   lova guld och gröna skogar

   til skovs

   till skogs

   Etymologi: Av forndanska skogh, skou, av fornnordiska skógr.

   Sammansättningar: bøgeskov, egeskov, fredskov, kratskov, løvskov, masteskov, nåleskov, regnskov, skilteskov, skovarbejde, skovejer, skovgæst, skovlandskab, skovløs, skovmiljø, skovområde, skovrig, skovrydning, skovsti, småskov, storskov, tropeskov, underskov

   Besläktade ord: skove

Verb

skov

1. böjningsform av skove

Nynorska

Substantiv

Böjningar av skov	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skov	skovet	skov	skova

skov n

1. framryckning
2. (kortvarig) strid, bråk
3. skov (gång, stund)