skonare

Svenska

Substantiv

Böjningar av skonare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skonare	skonaren, vard. skonarn	skonare	skonarna
Genitiv	skonares	skonarens, vard. skonarns	skonares	skonarnas

kanadensiska skonaren Bluenose från 1921

skonare

1. (sjöfart) segelfartyg av västerländsk typ med stormasten som andra mast förifrån, riggat i huvudsak med snedsegel

   Synonymer: skonert

Översättningar

segelfartyg

• danska: skonnert ^(da)
• engelska: schooner ^(en)
• finska: kuunari ^(fi)
• franska: goélette ^(fr) f
• tyska: Schoner ^(de) m